Quantcast
Channel: www.bokmalen.nu
Viewing all 395 articles
Browse latest View live

Neverwhere - fullständigt fängslande

$
0
0
"Har du någonsin fått allt du önskade bara för att upptäcka att det inte var vad du ville ha?"
Neverwhere
av Neil Gaiman
Neverwhere av Neil Gaiman i BBCs radioteaterversionär fullständigt fängslande. Jag kunde inte sluta lyssna.

Som vanligt tecknar Neil en fantastisk historia. En saga. En skröna. Med små medel sveps jag in i en värld under vår, in i London Below. På många sätt är den som vår, bara lite mer av allting. Lite farligare. Lite mer fantastisk.

En god gärning förändrar plötsligt Richards liv. Genom att hjälpa en skadad kvinna, den vackra Door, trasslas han in i ett oväntat äventyr som leder honom till London Below.

Doors familj har brutalt mördats och hon söker nu svar på vem som är skyldig och varför morden begicks. Till sin hjälp har hon den något motsträvige Richard, som i utbyte lovas hjälp att återvända till sin egen värld, vår värld, London Above, samt livvakten Hunter.

Som vanligt fyller Gaiman sina världar, så snarlika våra, med fantastiska figurer. Vi möter mördare, råttviskare, dörröppnare, markiser, änglar och många fler. Och naturligtvis är inte allt vad det ser utan att vara och vem kan man egentligen lita på?

När radioteater är bra så är det riktigt bra. Då lyfter berättelsen och får en extra dimension. Radioteaterns version av Sagan om ringenär ett sådant exempel. Alla våra stora skådespelare är med. Jag har lyssnat på den fler gånger än jag kan räkna sedan jag för många år sedan fick den i julklapp.

Neverwhere är likadan. Det är stora skådespelare i alla rollerna. Bland andra hörs Natalie Dormer (från Game of Thrones), Christopher Lee, James McAvoy (från Xmen), Benedict Cumberbatch (Sherlock Holmes) förutom författaren själv. Alla är med och förgyller denna version av Neverwhere. Enda felet är egentligen att den är så kort. Bara 3,5 timmar. Jag vill vistas längre i London Below, vill följa med på fler äventyr. Men men, det är inget att göra något åt. Jag får lyssna fler gånger istället.

Precis som i alla Gaimans historier så finns en djupare tanke bakom historien. Ett allvar. Den här gången handlar det om människor som faller genom samhällets skyddsnät. Som blir hemlösa och "försvinner" från radarn.

Hör Neil Gaiman berätta om idén bakom Neverwhere.













"- Is it dangerous?
- In ways you couldn't possibly imagine"
 
orden avslutar Neverwhere

Tyvärr finns inte BBCs version att köpa i Sverige, men Amazon har den.
Boken finns här men inte översatt. Den finns även som ebok.

För den som, liksom jag, gillar det där lilla extra bjuder BBC på gott om extramaterial på sin hemsida. Där finns bilder, ljudklipp, en interaktiv vandring i London Below, intervjuer och mycket mer. Surfa runt och njut!




Född fenomenal

$
0
0
"Om du läser det här är jag förmodligen död."
Född fenomenal
av Josephine Bornebusch

Så börjar Född fenomenal av Josephine Bornebusch. Josephine är kanske mest känd för sin roll som Mickan i Solsidan, att hon även är en av seriens manusförfattare visste inte jag när jag i somras lyssnade hennes debutroman, Född fenomenal.

Här möter vi Rut, en helt vanlig 15åring. En tjej som mår bra. Utan ätstörningar, självskadebeteende eller rebelliskt tonårsmaner och med en vanligt fungerande familj. Rut har precis samma funderingar och bekymmer som andra femtonåringar, om storasyskon, föräldrar, klasskamrater och lärare. Hon är en helt enkelt en vanlig tjej. Inte en av de populära, men inte heller mobbad eller utfryst. 

Men Rut har ett specialintresse, hon är, som hon själv säger, sjukt intresserad av Anne Frank. Allt som har med Anne Frank och tiden hon levde i att göra. I början av boken bestämmer hon sig för att också skriva dagbok. En dagbok som berättar ALLT. Precis allt. Som inte utelämnar någonting. Frågan är väl bara hur intressant livet är för en alldeles vanlig tonåring.

När det är dags att bestämma vart niornas klassresa ska gå ser Rut sin chans. Hon vill till varje pris till Amsterdam och huset där Anne Frank gömde sig. Man kan lugnt påstå att inte alla klasskompisar är lika tända på idén så nu får operation övertalning som sättas igång. 

Josephine har en härlig känsla för orden och historiens tempo. Här finns ett driv som lockar och hennes egen uppläsning av boken är helt lysande. Jag brukar inte vara överdrivet förtjust i författaruppläsningar, men det här är riktigt bra. Jag hoppas på fler böcker och egna uppläsningar i framtiden!

Jag njöt av att lyssna på Född fenomenal och log igenkännande flera gånger. Jag hoppas och tror att det här är en bok som kommer att läsas och gillas av många tonåringar. Och vuxna. Det är befriande att läsa en bok om en tonårstjej som mår bra, vars hela liv uppfylls av små vardagsproblem. Sådana tonåringar finns vet ni! De allra flesta är sådan. Det gör inte deras bekymmer och funderingar på något sätt mindre viktiga än de som inte mår bra och skadar sig själva på olika sätt.

Det här är en skön bok, läs den!




Född fenomenal 
Författare: Josephine Bornebusch 
Förlag: Bonnier Carlsen (2014) 
Antal sidor: 260
ISBN: 9789163878626 

Andra format: Ljudbok, Mp3
Uppläsare: Josephine Bornebusch

Köp: t.ex. hos Bokus, Glansholm eller Adlibris

Värdet av Jiroekonomi - en ahaupplevelse i fickformat

$
0
0
Jiroekonomi
av Nina Åkestam
När läste jag en bok eller artikel om ekonomi egentligen? Om kapitalism och tillväxt, om kvantitet kontra kvalitet? Jag vet inte. Antagligen för mer än tjugo år sedan när jag pluggade. Men så fick jag Jiroekonomi av Nina Åkestam i min hand och började läsa.

I Tokyos tunnelbana driver sushikocken Jiro sin restaurang. Utan bord, med bara ett fåtal sittplatser och inga servitörer låter det som ett av alla dess hak man ser på tunnelbanor och järnvägsstationer överallt. Men Jiros restaurang skiljer sig från alla andra. Han har nämligen inte en, inte två, utan hela tre Michelinstjärnor. Med en flera månader lång väntelista kunde han ta hutlöst betalt om han ville, men gör inte det. Jiros enda mål här i livet är att göra världens bästa sushi. Inget annat.

I den här 28 sidor långa (korta?) Novellixen funderar Nina på samhällsekonomi, kapitalism, tillväxt och effektivitet. Kvantitet kontra kvalitet och mycket annat på ett intressant, och förvånansvärt lättillgängligt sätt. Jiro blir vår ledstjärna i funderingarna kring hur vårt samhälle är uppbyggt ekonomiskt och hur det skulle kunna förändras om vi alla var lite mer som Jiro.

Jag applåderar Lena Hammargrens nya grepp med att låta Novellix ge ut facknoveller. Det här är kul, intressant, spännande och lärorikt. Jag köpte de fyra första på Bokmässan och efter att ha läst Jiroekonomi är jag definitivt sugen på att hugga in på de andra tre; Om maskiner kunde tänka om artificiell intelligens, De är vi om fördomspsykologi och tolerans samt Gourmetsyndromet om vår jakt på njutning. Det ska bli spännande att se vad som kommer härnäst.

Det enda jag möjligen har att invända är de lite tråkiga omslagen på facknovellerna. Novellix gör ju annars fantastiskt vackra omslag. Men det är ju en fråga om tycke och smak.

"Den ekonomiska kalkylen handlar då om att tjäna tillräckligt med pengar för att kunna göra något bra, snarare än att göra något bra för att kunna tjäna pengar."
ur Jiroekonomi av Nina Åkestam



Jiroekonomi
Författare: Nina Åkestam
Förlag: Novellix (2014)
Antal sidor: 28
ISBN: 9789175890449
Köp: t.ex. hos Bokus, Glansholm eller Adlibris

Solo - Bond på nya äventyr

$
0
0
Solo, en James Bondroman
av William Boyd
Diskussionen om vem som är den "riktige" Bond ska vi kanske lämna därhän. Det är en fråga lika svår att enas om som politik, religion och huruvida rätt låt vann i melodifestivalen. I min värld är Daniel Craig Bond. Punkt.

En sak bör kanske klargöras med en gång, att läsa Bond är inte samma sak som att titta på Bond. Det är inte lika aktionfyllt, inte lika prylfixerat och biljakterna är definitivt färre. Och visst, ibland saknar jag Qs ljuvliga gadgets, den ena knasigare än den andra. De humoristiska inslagen som i mångt och mycket är synonymt med Bond för så många av oss, de saknas i boken.

I Solo är William Boyds Bond är seriösare, allvarligare. Närmare och på något sätt verkligare. Om man nu kan säga så om en påhittad mästeragent.

Det är 1969 och Bond skickas till Zanzarim i Västafrika. Ett litet land med rika oljefyndigheter som slits sönder av inbördeskrig. Med en täckmantel att vara journalist från en fransk nyhetsbyrå tar han sig in i landet. Där dröjer det naturligtvis inte länge innan han befinner sig i händelsernas centrum.

Det är 48 år sedan Ian Fleming 1966 satte punkt för James Bond. Octopussy and the Living Daylights blev den sista av boken om hjälten med rätt att döda. Antagligen hade han ingen aning om att han med Casino Royal, debutromanen som kom ut 1953, la grunden för ett fenomen. Fleming kunde omöjligt ha gissat sig till sin hjältes kommande popularitet och den miljardindustri han kom att bli.

Många år senare fick Boyd frågan av Flemings släktingar om han kunde tänka sig att skriva en ny Bondroman. Som hängiven fan var det så klart hedrande, skrämmande och spännande på en och samma gång. Med en noggrannhet och iver utan jämförelse började han kartlägga Bonds liv och leverne. Kronologin i böckerna, som visade sig halta rejält. Sakta men säkert växte romanen fram.

Soloär en värdig efterföjare till Ian Flemmings böcker. Stil och läsupplevelse är den samma och njutningen likaså. För visst är et så. Bond är njutning. Som en påse godis. Stor litteratur är det kanske inte, men ren och skär underhållning väl värd att njuta av under höstkvällarna.

CNNintervju med William Boyd
From Sweden with love - svenska Bondsällskapet


Solo : [007 : en James Bond roman]
Författare: William Boyd
Antal sidor: 344
Förlag: EA förlag (2014)

ISBN: 9789187519178
Köp: t.ex. hos Bokus, Glansholm eller Adlibris

Doften av man

$
0
0
Av en slump ramlade jag över en intressant diskussion på twitter idag. Några författare diskuterade problematiken med att beskriva dofter, i det här fallet hur hjälten i en kärlekshistoria ska dofta.

"If your romantic hero doesn't smell of freshly laundered cotton/toothpaste/citrus it means he's gross and readers won't fancy him." Kirsty Greenwood

Är vi läsare så förutsägbara? Är det verkligen så illa att vi kräver stereotyper när vi läser? Säkert inte, flera andra förslag på dofter dök upp i diskussionen, bland annat:

  • den där odefinierbara doften av man - omöjlig att beskriva i ord tyvärr
  • läder - och då pratar vi Aston Martinvarianten på läder, inte YMCA chaps
  • rök - som om han precis tänt en brasa
  • själv gillar jag - "Irish tweed, engine oil and Laphroig" - visst är det en ljuvlig beskrivning
Lite intressant är det att fundera på hur andra litterära karaktärer doftar. Skurkar till exempel. Tänk dig italienska maffiabossar indränkta i alldeles för mycket after shave med en hint av vitlök som extra touch. Eller den perfektionistiske seriemördaren som doftar tvål och handsprit efter överdrivet gnuggande vid handfatet. 

Den ensamma äldre damen doftar av damm, gamla böcker och kålsoppa. Sportfånen har en air av antingen frisk svett (inte så dumt) eller alldeles för starkt parfymerad duschtvål runt sig. 

Själv är jag lite extra förtjust i doften av salta vindar och hav, så jag antar att min hjälte bor på en vindpinad ö i kustbandet, kanske är han fyrvaktare eller möjligen havsnomad som bor ombord på sin segelbåt.

Fördomfullt ja visst, men det var ju det grundfrågan gällde, annars "readers won't fancy him". Vi är alla fyllda av betydligt fler fördomar än vi vill erkänna. Just den här var i och för sig väldigt rolig att fundera över.

Vad doftar din hjälte eller skurk?

















Inspirerad av skrivmaskiner

$
0
0
Producent, skådespelare, oscarsvinnare och regissör. Som om den meritlistan inte var lång nog så kan den inte helt okände skådespelaren Tom Hanks numer även titulera sig författare. Nyligen publicerades hans första novell Alan Bean Plus Four i New Yorker Magazine och nu sitter han som bäst och skriver på sin novellsamling, ännu utan namn.

Tom Hanks förklarar varför
skrivmaskinen går mot en ljus framtid.
En novellsamling som inspirerats av Hanks stora samling skrivmaskiner. Vad är det med män och skrivmaskiner egentligen?

Noveller som inte i första hand handlar om själva maskinerna utan snarare är historier som skulle ha kunnat skrivas på dem.

På frågan varför han ger sig in i en ny karriär som författare svarar Hanks:

"I've been around great storytellers all my life and, like an enthusiastic student, I want to tell some of my own."

Hör Tom Hanks läsa sin novell Alan Bean Plus Four.

Presidentens hatt - en fransk liten godbit

$
0
0
Presidentens hatt
av Antoine Laurain
Ibland får man böcker i sin hand som känns rätt redan från början. Man blir kär i omslaget, i känslan av boken i handen, i formatet eller baksidestexten. Så var det med Presidentens hatt av Antoine Laurain.

Det matta pappret som är lite strävt mot handen känns väldigt franskt av någon anledning och med sina 19x13 cm är det nästan handväskformat på boken.

Men frågan är om man verkligen kan skriva en bok på mer än 200 sidor om en hatt? Uppenbarligen, för det är vad den här boken handlar om. En hatt och dess påverkan på de människor som för en tid råkar äga den. Nu är det ju inte vilken hatt som helst, det är nämligen president Mitterands hatt som han en dag råkar glömma efter en middag och som på så sätt finner en ny ägare, men i alla fall.

Daniel Mercier som suttit på bordet bredvid Mitterand ser sin chans och tar hatten. Tänk, president Mitterands hatt. Nästan andäktigt sätter han den på sitt eget huvud och vandrar ut från restaurangen. Lite rakare i ryggen. Lite säkrare på sig själv.

Och det är egentligen vad boken handlar om. Hur en alldeles vanlig, svart herrhatt på olika sätt påverkar de människor som kommer i dess väg. För Mercier är inte den siste ägaren till denna märkliga hatt.

Det här är en ljuvlig liten godbit. Känslan är så fransk att jag bara njuter. Det är något med personbeskrivningarna som känns så genuint äkta. Jag har svårt att sätta fingret på exakt hur de skiljer sig från personbeskrivningar i svenska eller engelska böcker, men på något sätt gör de det. Och jag blir förtjust i flera av karaktärerna. Den unga kvinnan med älskaren. Parfymtillverkaren. Mercier.

Att läsa Presidentens hatt är ren njutning. Språket är underbart och bilderna tydliga. Man kan riktigt känna doften från hatten som ligger och torkar på elementet, eller se hur ostronen drar ihop sig när citronen pressas över dem.

Den visade sig också vara en bra bokcirkelbok, det finns mycket att prata om. När Bokkvartetten träffades härom sistens var det framför allt slutet vi diskuterade länge. Tänk om det var så. På riktigt. Det är en kittlande tanke. Vi var också rörande eniga om att det skulle vara en fantastisk film, man kan riktigt se filmaffischen framför sig. Vi håller tummarna för en härlig fransk rulle inom kort.

The Red Notebook
av Antoine Laurain
Våren 2015 ger Gallic Books ut Laurains nästa bok ut på engelska, The Red Notebook och jag måste säga att jag ser fram emot att läsa den. Du kan redan nu läsa ett utdrag ur boken.




Presidentens hatt 
Författare: Antoine Laurain 
Förlag: Lavender Lit (2014) 
ISBN: 9789187879005 
Köp: t.ex. hos Bokus, Glansholm eller Adlibris

Årets julklapp

$
0
0
Svart advent
... är inte ett träningsarmband utanSvart advent.

Inte nog med att du får en bok med hela den svenska deckareliten samlad, när du köper boken går fem kronor oavkortat till Sveriges stadsmissioners arbete med människor som lever i utsatthet och hemlöshet.

Som sagt - Årets Julklapp!

Svart advent innehåller arton historier. Kusliga historier som inte lämnar någon oberörd. Perfekt mellandagsläsning. Och man behöver bara titta på omslaget för att inse att gräddan av våra deckarförfattare finns med här: Stieg Larsson, Mankell, Nesser, Theorin, Öhrlund, Alsterdag, Gerhardsen... Listan är lång och naggande god.

Köp inte bara en till dig själv, passa på att ge bort till nära och kära. Svart adventär en gåva som glädjer många.



Svart advent
Förlag: Bookmark (2014)
ISBN: 9789175470757
Köp: t.ex. hos Bokus, Glansholm eller Adlibris

Läsbingo

$
0
0
Sugen på en läsutmaning så här i vintertid?
Idag lanseras vinterns Läsbingo. Läs dig till 5-i-rad (vågrätt, lodrätt, diagonalt). Om boken passar in på en av rutorna i brickan, fyll i datum och bokens titel. Hur många rader lyckas du få ihop innan den 25 februari 2015?


The Revenge of the Unread Books

$
0
0

En mystisk feber brer ut sig över boksverige. I hela landet ligger bokbloggare, författare och läsare nerbäddade under dubbla täcken. Fryser och svettas om vartannat och snörvlar ikapp.

Trist så klart, men bra för statistiken. Antalet lästa böcker ökar plötsligt lavinartat. Själv har jag lyckats avsluta tre böcker på två dagar. Man orkar ju inte så mycket annat. Julpysslet och peppaekaksbaket får vänta. Och tanken på att gå upp, ställa sig i duschen för att sedan ta på sig riktiga kläder istället för flanellpyjamas gör nästan fysiskt ont.

Så var kommer den då ifrån, denna febriga snorighet som plågar bokvärlden? Om det varit sista veckan i september när alla minglat och kramat och på så sätt bytt baciller med varandra på Bokmässan hade svaret varit givet.

Nu lutar jag istället åt mörka krafter. Krafter som sipprar fram ur ignorerade bokhyllor och åsidosatta läshögar.

Beware, the Revenge of the Unread Books slår till igen!

Bokryggar är till för att knäckas

$
0
0
Ja, jag vet.
Jag studsade också i stolen när jag läste rubriken i Jyllands Posten.
Men ta det lugnt. Andas. Läs vidare.

"Marginaler är till för att skrivas i, sidor ska vikas och bokryggar ska knäckas, vi har ett ansvar för att läsa med pennan i handen, för en läsare ska hela tiden diskutera och reflektera över det skrivna ordet - det blir man till och med en bättre läsare av."

Citat från New York Review of Books via Jyllands Posten. 

Och visst kan jag känna igen mig i beskrivningen av att respekten för det skrivna ordet är stor. Ibland för stor. Att stryka under, anteckna och vika hundöron är något jag utan problem gjorde när jag pluggade. Glatt. Men det är otvetydigt skillnad på läroböcker och romaner. Av någon anledning tar det emot att göra samma sak när det gäller romaner, och framför allt i inbundna böcker. Jag viker hundöron i pocketböcker men hittills inte i inbundna böcker. Man gör bara inte så!

Respekten för det tryckta ordet är stor. Kanske för stor.

Tim Parks har en onekligen en poäng i sin artikel. Vi, jag, måste bli bättre på att reflektera över vad vi läser. Att kritiskt fundera över orden på sidorna. Inte bara svälja allt med hull och hår. Inte låta författaren komma undan med vad som helst.

"Det som överraskade mig mest när jag började ge ut böcker, var hur mycket en romanförfattare kommer undan med."
Tim Parks, New York Review of Books



För mig är det däremot något helt annat med eböcker. Även om man inte fysiskt kan vika ett hundöra så går det sekundsnabbt att lägga in ett bokmärke, stryka under, över, marker och anteckna. Som jag älskar den. Anteckningsfunktionen! Jag markerar, antecknar, reflekterar och kommenterar ivrigt. När det sedan är dags för bokprat är det bara att printa ut de samlade markerade styckena och kommentarerna. Fantastiskt!

Kanske får det bli mitt nyårslöfte - att bli en bättre läsare, en mer aktiv läsare, som läser med pennan i hand och funderar över vad jag läser. Som är beredd. Beredd att stryka under bra meningar, att skriva ner mina tankar över det jag läser. Beredd på att jag inte låter mig luras att tycka något utan att ha funderat på det.






Följetongsromanen ser åter dagens ljus

$
0
0
The Underwriting
av Michelle Miller
Redan de gamla grekerna....

Nja, kanske inte riktigt, men den stora nyheten, The Underwriting av Michelle Millerär kanske inte riktigt så ny som man vill få oss att tro. Följetongsromaner var populära på 1800-talet och fler av våra stora litterära stjärnor tjänade sitt uppehälle genom att ge ut sina romaner i följetongsform i olika tidningar. Såväl Conan Doyle, Mark Twain som vår egen August Strindberg, för att bara nämna några.

I takt med att det blev billigare att trycka böcker blev de överkomliga för vanligt folk och följetongsromanen förde en sinande tillvaro. Idag återfinns den i stort sett bara i veckopressen och det är sällan våra stora författare som bidrar.

Men i och med den nya tekniken gör man ett nytt försök. Den amerikanske författarinnan Michelle Miller fick i år stort genomslag med sin roman The Underwritingsom gavs ut, inte bara som följetongsroman utan som ett helt nytt koncept. Själva romanen gavs ut i tolv kapitel, ett per vecka, och man fick helt enkelt prenumerera/ köpa avsnitten ett och ett för att kunna läsa. Man kunde dessutom följa händelsförloppet "live" på en mängd olika media. Allt från spellistor, virtuella kartor, behind the scenes information, filmade intervjuer med karaktärerna, visitkort, lathundar till finansvärlden och mycket mer. 

Försöket slog väl ut och blev en smärre succé. Ytterligare fyra säsonger är planerade. Nästa släpps i december 2015 och har arbetsnamnet The Club.

The Underwriting har hittills översatts till 17 språk och nu gör Bokfabriken slag i saken och ger ut den även i Sverige. På samma sätt. Som en följetong. Avsnitten kan läsas på Readly, lyssnas på på bland annat Storytel och köpas på nätbokhandlarna och till sommaren kommer den finnas i bokhandeln som fysisk bok.

Tanken lockar mig. Jag har lekt med den många gånger själv. Jag har tusen roliga idéer på extramaterial och annat som engagerar och binder upp läsarna. Men, men, vi får väl se vad framtiden har i sitt sköte.

Härom dagen gjorde jag slag i saken och började lyssna på första avsnittet på Storytel. Möjligen hade jag önskat mig en spännande kriminalhistoria med fart från allra första början och riktiga cliffhangers som får mig att längta ihjäl mig och svära över att nästa avsnitt inte finns tillgängligt ännu. Första avsnittet av The Underwriting saknar en del av det där. Det engagerar inte på det sätt jag hade önskat. Kanske beror det på miljön historien utspelar sig i. Den amerikanska börsmarknaden och mäklarna på Wallstreet är inte riktigt my cup of tea. Men, jag tänker lyssna på åtminstone ett avsnitt till innan jag lämnar något omdöme om själva storyn.

Försöket med följetongsroman applåderar jag och hoppas att det görs fler gånger. Att formatet får chans att fästa och locka en publik som inte är van vid det än. Den stora missen när boken/konceptet nu kommer på svenska är att vi missar kringmaterialet. Livekänslan. I Sverige är det bara själva storyn och sättet den publiceras på som är nytt. Vi förlorar det spännande kringmaterialet.

BookSeat - inte så dumt

$
0
0

Läsning är ingen materialsport. Den kräver ingenting utöver själva texten. En text som du inte ens behöver betala för om du väljer att låna på bibliotek.

Läsning är som sagt ingen materialsport men då och då dyker det upp prylar som ska förenkla, förbättra och förgylla din läsupplevelse. Bokmärken. Sidhållare. Läsdagböcker. Läslampor och annat smått och gått. Det mesta ganska krystat och faktiskt helt onödigt och mest ett försök att få oss att spendera mer pengar i bokhandeln. Vilket jag i och för sig gärna gör, men då på böcker.

Så det var i ärlighetens namn med lite skepsis jag provade årets julklapp, läskudden The BookSeat. Döm om min förvåning när, hepp, den visade sig vara klockren. Ett perfekt stöd som sätter boken i perfekt vinkel, särskilt för mig som gärna läser i sängen, men den fungerar alldeles utmärkt att ha i knät också.

Den lilla skivan som håller ut sidorna och hindrar boken från att falla igen är säkert bra, även om jag hellre håller upp sidorna själv. Jag läser lite för fort och skivan är ivägen när jag ska bläddra. Men visst, den dagen jag vill sticka och läsa samtidigt kommer den att vara oumbärlig.

Sorry - en av förra årets bästa böcker

$
0
0
Sorry
av Zoran Drvenkar
Då och då önskar vi alla att vi kunde be om ursäkt för saker vi sagt eller gjort. Men kanske har vi inte alltid möjlighet eller mod att göra det. Det är då Kris, Tamara, Frauke och Wolf kommer in i bilden.

Sorry av Zoran Drvenkar möter vi dem när de tillsammans startar ett företag vars hela affärsidé är just att be folk om ursäkt, men inte för små saker som "förlåt att jag glömde din födelsedag" eller "förlåt att jag låg med din bästa vän". Nej, här pratar vi om stora allvarliga saker. De anlitas av företag som vill be sina anställda om ursäkt efter att de avskedat dem. Eller någon som mot bättre vetande har polisanmält en kollega. Vi pratar riktigt seriösa misstag som kräver en rejäl ursäkt. För de är naturligtvis villiga att betala bra för att köpa sig ett rent samvete. Visst är det en lysande idé?

Till en början går det bra. Över förväntan bra. Tidigare har de fyra fått kämpat för att få livet och ekonomin att gå ihop, och nu har de plötsligt mer att göra än någonsin och kan till och med köpa sig ett hus.

Men som så ofta är det lite för bra för att vara sant. När allt flyter på som bäst så vet vi att livet förr eller senare kommer och sätter krokben för oss, och det är precis vad som sker. Plötsligt finner sig de fyra vännerna indragna i ett händelseförlopp som snabbt glider dem ur händerna. De förlorar kontrollen och det är uppenbart att någon vill dem ont.

De första kapitlen i min bok är fyllda av hundöron och understrykningar (och jag viker aldrig hundöron eller stryker under i böcker!). Jag föll som en fura för språket, formuleringarna, bilderna som målas upp. Anteckningsboken fylldes snabbt med citat jag fastnat för.
"Sådana dagar måste det regna, tänker Kris. Ingen borde göra slut med en annan människa när solen skiner."
"Om Kris Marrer visste att han ända sedan han vaknade har varit på väg mot ett nytt mål, så skulle hans inställning förändras. Du skulle kunna se honom le. Men eftersom han inte anar någonting förbannar han dagen och ger sig av mot U-Bahn. Han frågar sig hur man ska kunna räta upp en värld där alla vant sig vid att allt är skevt."
"Tamara vet inte när kylan kom ikapp dem. De börjar frysa mycket tidigare nu, de gnäller mer och om man frågar dem varför, svarar de att det ju bara blir kallare och kallare i världen, eller hur? De skulle också kunna svara att de har blivit äldre, med det vore för ärligt, det säger man inte förrän man fyllt fyrtio och kan se tillbaka."
"Han vill krama om henne och med sin omfamning sudda ut allt omkring dem. Sex som medicin."
"Korpen vässar näbben mot mausoleet, sedan flyger den iväg och försvinner bortanför kyrkogården. Långt bort brusar trafiken på Onkel-Tom-Strasse. Livet tar ingen paus, ingenting hejdar det.
Och sedan fortsätter vi, precis där vi slutade.
Tamara önskar sig en jordbävning."

Men euforin la sig efter ett tag och ersattes av ett obehag som smög sig på. Inte för att språket och
formuleringarna blev sämre utan för att historien kröp in under skinnet på mig. Berörde mig.
På djupet. Tog över läsningen.

Jag förstår behovet av hämnd. Jag förstår förtvivlan. Men jag kan inte, på något plan förstå det
som gärningsmännen ägnar sig åt. Man ger sig inte på små barn. Inte en gång. Inte två gånger
och definitivt inte under flera år. Man terroriserar inte en annan människa på det sättet, och
definitivt inte barn. Jag blir upprörd. Skulle egentligen vilja sluta läsa. Av princip. Men det är för bra. För skickligt skrivet.

Det är en gastkramande historia som rullas upp. Och det bästa av allt är att det är nytt. Jag har
inte läst det här förut.

Som regel är böcker uppbyggda efter samma mall, du vet ungefär vad som ska hända och vad
du kan förvänta dig av en thriller, en polisroman eller en kärlekshistoria. Det är avtalet du ingår
med författaren. När det kommer till Sorry såg jag inte mallen. Jag visste inte vad jag skulle
förvänta mig, och jag såg inte slutet komma. Det är spännande, grymt och riktigt bra! En applåd
till Lind & Co för ett bra och modigt val av bok.

Sorry är en bok som väcker tankar om synd och hur onda gärningar vi som människor egentligen är
kapabla till och vad kan vi förlåta? Hur mycket kan vi förstå?

Var det här till och med förra årets bästa bok? Det är mycket möjligt, den står i alla fall väldigt högt upp på listan.


Andra som läst och tyckt till om boken:
Döda zonen
Ny Times - the kind of thriller that doesn't come around everyday



Sorry
Författare: Zoran Drvenkar
 Förlag: Lind & Co (cop. 2014)
ISBN: 9789174612585
Köp: t.ex. hos Bokus, Glansholm eller Adlibris



Outtalat - ett gotiskt mysterium med romantiska inslag

$
0
0
Outtalat
av Sarah Rees Brennan
Ett gotiskt mysterium med romantiska inslag, kan det vara något? 

ISarah Rees Brennans bok Outtalatmöter vi Kami Glass, en vetgirig tonåring som upptäcker att barndomens låtsasvän Jared kanske inte bara är på låtsas. Och vad är det egentligen som sker på Lynburnsläktens stora gods, och vad är det för mörksens gärningar som pågår i skogen. Det är inte för inte Kami drömmer om att bli journalist, hon bestämmer sig snart för att ta reda på vad som egentligen är på gång. Något som kommer att visas sig vara mycket farligare än hon någonsin kunnat ana.

Outtalat är en bok om en nyfiken tonåring som fortfarande pratar med barndomens låtsaskompis och vars vetgirighet försätter henne i den ena knepiga situationen efter den andra. Kan det verkligen vara något? Ja, faktiskt. 

Kami är femton och en alldeles vanlig tjej som inte lider av anorexia, självskadebeteende, depression, blir mobbad eller när ett oresonligt hat mot sina föräldrar. Hon är glad, gillar skolan och drömmer om att bli journalist. Det är befriande skönt att kunna fokusera på historien istället för att behöva lida med henne.

Visst har hon sina egenheter: hon är våldsamt nyfiken eller vetgirig, hur man nu vill etikettera det, en egenskap som är förträfflig för blivande journalister, eller privatdetektiver vilket hon också skulle passa som. Hon pratar fortfarande med Jared, barndomens osynliga låtsaskompis som hon för långa samtal med, men på det stora hela är hon en helt vanlig tjej som gillar att gå i skolan.

När boken börjar har Kami precis startat skoltidningen The Nosy Parker och utsett sig själv till chefredaktör. Tillsammans med några vänner söker hon nu med ljus och lykta efter ett riktigt scoop.
Kanske skulle familjen Lynburn kunna bjuda på något. Familjen som i generationen har styrt den lilla engelska byn med järnhand, de senaste åren utan att bo där. Nu har de återvänt och konstiga saker börjar hända. Det visar sig att det naturligtvis inte är helt riskfritt att snoka runt i Lynburns och byns historia och snart är Kami och vännerna indragna i något det kanske inte klarar av att hantera.

Untold
 by Sarah Rees Brennan
Outtalat är den första boken i serien om familjen Lynburn och jag garanterar att jag kommer att läsa även uppföljaren. Det här är ett stycke skön läsning. Det är spännande, bitvis roligt, fantasifullt och riktigt njutbart. Språket flyter fint och Sarah Rees Brennan målar vackra bilder. Bilder av den urengelska byn och karaktärerna i den. Ljuvligt. En riktig bokslukarbok och jag hoppas varenda skolbibliotikarie i vårt avlånga land köper in den. Uppföljaren Untold finns ute på engelska nu.

Blev du nyfiken på Outtalat kan du provläsa några kapitel redan nu.
Den finns även som ljudbok (cdbok) och ebok.


Andra som läst och tyckt till om boken:
Bokcirkeln ger Outtalat toppbetyg
Kattugglan - inte lika imponerad, saknar något utan att veta vad
Bokhuset tycker det är årets charmigaste bok
Fridas bokhylla hade för höga förväntningar 



Outtalat
Författare: Sarah Rees Brennan
Förlag: Modernista (2014)
Översättning: Helena Stedman
ISBN: 9789174995862
Köp: t.ex. hos Bokus, Glansholm eller Adlibris


När dålig korr förstör

$
0
0
House of Cards
av Michael Dobbs
När Francis Urqhart går miste om den eftertraktade ministerposten ytterligare en gång är måttet rågat. Han bestämmer sig för att visa var skåpet ska stå. Och Francis bråkar man inte
ostraffat med. Till sin hjälp, eller möjligen som nyttig idiot, får han lite otippat den unga journalisten Mattie Storin, om möjligt lika karriärlysten som Urqhart. En kvinna som inte tvekar att gå
över lik om så krävs.

Känns det igen? Visst, det är ploten för den fantastiska tv-serienHouse of Cards med en lysande Kevin Spacey i huvudrollen. Tv-serien baseras på boken med samma namn av Michael Dobbs,
en populär engelsk thrillerförfattare.

Jag har njutit av, framför allt den första säsongen av House of Cards på tv, även om handlingen där är flyttad till USA och vita huset och såg med förväntan fram att läsa boken. En bok som ska vara ett träffande och skarpt inlägg i den engelska debatten om politiker och ärelystnad.

Döm om min besvikelse när jag knappt trettio sidor in inser att jag inte har annat väl än att lägga ifrån mig boken. Tyvärr har man sparat in på utgiften för korrläsare och boken är full av fel. Och jag har försökt. Två gånger. Andra gången sa jag till mig själv att inte vara så tjurig och att jag antagligen varit överdrivet kritisk när jag började läsa i november. Men nej. Allt för många meningar som den nedan förtar läsupplevelsen. Tyvärr.
"Och jag har ingen som helst jävla avsikt att vara förivra mig, Mattie."
Det är så synd, men långt ifrån första gången det händer. Ett eller annat korrfel smyger sig alltid
in och jag brukar vara tolerantare än de flesta, men det här går inte. Tyvärr. Jag får leta upp
boken och läsa den på engelska istället.



House of cards
Författare: Michael Dobbs
Förlag: Lindqvist (2014)
ISBN: 9789186527204
Köp: t.ex. hos Bokus, Glansholm eller Adlibris

Madonnan i Notre Dame

$
0
0
Madonnan i Notre Dame
av Alexis Ragougneau
Religion får folk att göra konstiga saker. Det har vi sett om och om igen och tyvärr alldeles nyligen. Det är också eller kanske just därför ett tacksamt ämne för många författare. Såväl Dan Brown, Jan Guillou, Ken Follet, Camilla Läckberg och många många fler har låtit några av sina skurkar handla av religiös övertygelse.

Så har även Alexis Ragougneau gjort i Madonnan i Notre-Dame. Boken utspelar sig under tiden för det firandet av Jungfru Maria i Notre-Dame i Paris. Dagen efter den årliga processionen hittas en ung kvinna, helt klädd i vitt, död inne i kyrkan. Det dröjer inte länge innan polisen jagar en religiös fanatiker, men en av kyrkans präster anar att man är helt fel ute.

Som vanligt bjuder oss Sekwa på en liten pärla. Fantastiska miljöer, ett vackert språk, en bra historia, ett lite oväntat slut och en alldeles lagom dos spänning. Dessutom är jag väldigt
förtjust i formatet. Det är något visst med danska band. Känslan av den i handen.

Madonnan i Notre-Dameär Alexis Ragougneaus debutroman och den lovar gott inför framtiden.
Notre Dame i Paris



Madonnan i Notre-Dame : deckare
Författare: Alexis Ragougneau
Förlag: Sekwa (2014)
ISBN: 9789187648168
Köp: t.ex. hos BokusGlansholm eller Adlibris

Nytt i veckan

$
0
0
Januari sägs vara årets fattigaste månad. Kanske passar det extra bra att lysa upp fattigdomen och vintermörkret med nya spännande böcker. Just nu är flera intressanta titlar aktuella.


Näktergalens död
Två döda män, en försvunnen ukrainska, en flyktingförläggning och en ovanlig hjältinna i Röda Kors-sjuksköterskan Nina Borg.

Den tredje boken i serien lockar till läsning och jag har ju en liten fäbläss för danska författare så det ska bli spännande att stifta bekantskap med Lene Kaaberböl och Agnete Friis nya bok.




Dödlig besatthet
Nora Roberts tillhör kanske inte en av favoriterna, men hatten av för denna ytterst produktiva kvinna. Nu kommer hon med en ny bok.

Den här gången är det en författarinna som kombinerar sitt skrivande med att vara lägenhetsvakt, och att smygtitta på grannarna. När hon får se en kvinna kastas ut från 14 våningen dras hon in i utredningen om vad som egentligen hände. Lite Hitchkocks "Fönster mot gården"-känsla är aldrig fel!



Kvinnan som stal mitt liv
Irland. Marian Keyes. Vad kan gå fel?

En framgångsrik författare landar efter en succártad turné i USA brutalt i vardagen. Vad ska hon nu skriva om? KAn hon åter bli den kvinna hon en gång var? Och vad var det egentligen som hände i New York som fick henne att så hastigt återvända till Irland?




Över gränsen
Carl-Michael Edenborg bjuder på erotiska noveller. Behöver jag säga mer? Vi behöver all värme vi kan få när julmyset är bortplockat och vintermörkret kryper på.




Upphetsande erotik eller vulgär porr?

$
0
0
Över gränsen
av Carl-Michael Edenborg
Det är väl upp till varje läsare att bedöma, antar jag, men med boken Över gränsen har Carl-Michael Edenborg valt att ge sig på den svåraste genren man kan tänka sig. Erotiken. För hur lockande och upphetsande man än tycker att det är så är det få som högt skulle erkänna att de läser erotik.

Att göra som Edenborg och dessutom skriva under eget namn istället för att använda pseudonym måste vara ganska unikt. För att skriva erotik är till och med mindre rumsrent än att skriva skräck. Men Edenborg vågar. Kanske har det att göra med att han i sin gröna ungdom faktiskt började författarbanan med att skriva just erotiska berättelser till olika tidningar och har fortsatt sin bana som en ganska kontroversiell person som inte ber om ursäkt för sig. Men det är en herre med många strängar på sin lyra, i höstas blev hans roman Alkemistens dotter Augustprisnominerad.

Över gränsen innehåller tretton erotiska noveller. Och här är det sex som gäller. I olika smaker och konstellationer. Och alla handlar om vuxna människor som alla vill vara med och leka. Ingen tvingas till någonting. Befriande skönt är också att här inte är diverse hål som ska fyllas, utan rent och skärt upphetsande sex.

Och det funkar. Det är upphetsande. Och även om inte alla noveller faller mig i smaken så är det många som gör det. Och ingen av dem äcklar mig vilket också lätt kan ske. Det är en svår balansgång att skriva sex så att det blir just lockande och upphetsande istället för avtändande och äckligt.

Ibland faller Edenborg i metaforgropen. Liknelser blir lätt lite fåniga i sådana här sammanhang, men för det mesta funkar det. Möjligen stör jag mig lite extra på den lite fåniga omskrivningen "kittlaren".

Det börjar bra. Novellen om den manlige krokimodellen sätter tonen. Jag är inte lika förtjust i Bagaren och Fotbollslaget, men hej, man kan inte gilla allt.



Andra som läst och tyckt till om boken:
Camilla Carnmo och även här



Titel: Över gränsen
Författare: Carl-Michael Edenborg
Förlag: Xstory

Köp: t.ex. hos Bokus, Glansholm, Adlibris, Storytel

Nya slut - bonus med bokcirkel

$
0
0
Rastlös av William Boyd
Omläsning är inte något jag ägnar mig åt särskilt ofta. Nästan aldrig för att vara ärlig. Men när Bokmalarna bestämde sig för att läsa Rastlös av William Boyd till senaste bokcirkelträffen så var det precis vad jag behövde göra.

Jag minns att jag gillade när jag läste förra våren, läs recensionen här. Så även den här gången.

Något av det bästa med bokcirkelträffar är när man upptäcker att trots att vi läst exakt samma ord så har vi på sätt och vis läst var sin historia. Många gånger har vi tolkat det vi läst lite olika.
Oftast gäller det detaljer, men ibland större saker. Som slutet.
Så var det den här gången. Just slutet hade vi uppfattat olika.

"Han dog ju inte."
"Vad då dog inte? Han tog ju livet av sig."
"Hur vet du det?"
"Klart han gjorde. Det var ju begravning."
"Men hur vet du att det var han som låg i kistan? Såg du honom?"
"Men..."
"Med sitt kontaktnät fattar ni väl att han fixade det på annat sätt."

Hmmm... jag är inte övertygad, när jag läste tog karln livet av sig, men diskussionerna och tankarna är onekligen intressanta.

Och det är just det som jag älskar med bokcirklar. Att få läsa och prata böcker tillsammans med
andra. Att få konfronteras med andras tolkningar och teorier om vad det är vi läst. Det ger
boken och läsningen en extra dimension.

Jag hade som sagt läst Rastlös tidigare, men noterade andra saker vid omläsningen. Och det är
en bra bok att bokcirkla om. Det finns mycket att diskutera:

Hur skulle man själv reagera om man plötsligt konfronterades med att någon man känt hela 
livet plötsligt visade sig vara någon helt annan?
Relationen mellan mor och dotter.
Parallellberättandet och hoppandet mellan nutid och dåtid.
Den romantiserade bilden av att värvas och vara agent under andra världskriget. Skulle man själv ställa upp på en sådan sak? Eller vore det fegt att inte göra det?
Den lilla sonen verkar inte riktigt vara som andra barn, men han har kanske inte vuxit upp under helt enkla förhållanden. 



Rastlös
Författare: William Boyd
Förlag: EA förlag (2013)
ISBN: 9789187519116
Köp: t.ex. hos Bokus, Glansholm eller Adlibris. Eller lyssna på den hos Storytel
Viewing all 395 articles
Browse latest View live