Äntligen!
Det var länge sedan jag läste en bok så fick mig att fullständigt förlora tidsbegreppen, men nu har det hänt.
Innan jag plockade upp Modernistas senaste bidrag till läshögen, Divergent av Veronica Roth, hade jag läst både positiva och negativa ord om boken. På minus sidan låg likheten med Hungerspelen, både i omslagets utseende och handlingen. På plus sidan låg bland annat Zachans recension.
Jag började lite smått i lördags och tänkte läsa ytterligare ett par kapitel i går kväll. Kvällen övergick snart i natt och ett par kapitel förvandlades raskt till ett par hundra sidor. När jag vände sista bladet insåg jag hur mycket klockan var och att jag bara hade fyra sovtimmar kvar innan klockan skulle ringa. Men det var det värt! Nu är det bevisat, jag har inte förlorat förmågan att helt sugas in i en berättelse. Så skönt! Jag har saknat det.
På ytan finns likheter med Hungerspelen, det ska erkännas. Symbolen på framsidan har stora likheter med Hungerspelens. Båda utspelar sig i en dystopisk USA där omständigheterna lett till att samhället delats upp i olika klasser. Huvudperson i båda böckerna är en sextonårig tjej som ställs inför näst intill omöjliga val i sitt unga liv. Men det är ytliga likheter.
Inför sin sextonårsdag genomgår Beatrice som alla andra sextonåringar en undersökning som ska hjälpa henne att välja vilken klass/ falang av samhället hon ska tillhöra i framtiden. Det är ett val som kommer att få ödesdigra konsekvenser. Ska hon välja att stanna hos sin familj hos De osjälviska eller ska hon följa sitt hjärta och välja De tappra.
Beatrice är knappast unik som huvudperson. Än en gång är det den lilla spinkiga tjejen som blir vår hjältinna. Men hennes val mellan de osjälviska och de tappra och de filosofiska funderingarna om vad mod är och kampen för att övervinna sina egna rädslor gör att det känns nytt och intressant.
Jag hade några riktigt härliga lästimmar och rekommenderar varmt det här äventyret. Perfekt julläsning om du frågar mig.
Betyg: ****
Antal sidor: 362
Förlag: Modernista
Det var länge sedan jag läste en bok så fick mig att fullständigt förlora tidsbegreppen, men nu har det hänt.
 |
| Divergent av Veronica Roth |
Jag började lite smått i lördags och tänkte läsa ytterligare ett par kapitel i går kväll. Kvällen övergick snart i natt och ett par kapitel förvandlades raskt till ett par hundra sidor. När jag vände sista bladet insåg jag hur mycket klockan var och att jag bara hade fyra sovtimmar kvar innan klockan skulle ringa. Men det var det värt! Nu är det bevisat, jag har inte förlorat förmågan att helt sugas in i en berättelse. Så skönt! Jag har saknat det.
På ytan finns likheter med Hungerspelen, det ska erkännas. Symbolen på framsidan har stora likheter med Hungerspelens. Båda utspelar sig i en dystopisk USA där omständigheterna lett till att samhället delats upp i olika klasser. Huvudperson i båda böckerna är en sextonårig tjej som ställs inför näst intill omöjliga val i sitt unga liv. Men det är ytliga likheter.
 |
| Hungerspelen av Suzanne Collings |
Beatrice är knappast unik som huvudperson. Än en gång är det den lilla spinkiga tjejen som blir vår hjältinna. Men hennes val mellan de osjälviska och de tappra och de filosofiska funderingarna om vad mod är och kampen för att övervinna sina egna rädslor gör att det känns nytt och intressant.
Jag hade några riktigt härliga lästimmar och rekommenderar varmt det här äventyret. Perfekt julläsning om du frågar mig.
Betyg: ****
Antal sidor: 362
Förlag: Modernista