De två första cdskivorna av Dan Buthler och Dag Öhrlunds roman Återvändaren är chockerande och i ärlighetens namn tvekade jag om jag skulle fortsätta lyssna. Storskurken Silferbielke hade redan haft brutalsex med flera kvinnor och haft ihjäl några av dem. Det är brutalt, det är blodigt och det går inte att sluta lyssna.Jag kommer osökt att tänka på Dexter. Den amerikanska motsvarigheten till Silferbielka som gått från bokform till populär tvserie. Han har en lika skev syn på sina medmänniskor och tycker att han gör oss alla en tjänst när han befriar oss från de människor han anser vara en belastning för samhället. Skillnaderna dem emellan är naturligtvis många, men de gemensamma beröringspunkterna desto obehagligare.
Efter ett tag kommer Silferbielkes antagonist, polisen Jacob Colt in i bilden. Mitt i en kris där han ifrågasätter i princip allt i sitt liv och sin familj så måste han åter gå i klinch med den grymme seriemördaren som efter flera år verkar vara tillbaka i Sverige.
Författarna lyckas med konststycket att, bitvis i alla fall, få skurken att vara småsympatisk och hjälten att bete sig omoraliskt. Periodvis ogillar jag dem båda intensivt men ibland visar de glimtar av sig själva som får mig att mjukna lite.
Som så många gånger förr hamnar jag mitt i en pågående serie. Jag har inte läst de tre första böckerna om Silferbielke, än, men jag kommer definitivt att läsa, eller lyssna på, den femte och sista boken som kommer i maj. Återvändaren lämnar läsaren med en cliff hanger utan dess like och jag måste få veta hur det går.
Efter att de senaste åren ha träffat ett antal författare och fått en liten inblick i deras arbete kan jag inte låta bli att vara nyfiken på hur det är att vara två. Hur fördelar Buthler och Öhrlund jobbet mellan sig? Hur går det rent praktiskt till när man är två som skriver?
Författare verkar dessutom vara rörande ense om att det svåraste som finns är att skriva om sex och att sedan sitta ner och diskutera det med sin redaktör brukar ge de flesta smårosiga kinder. Det gör mig än mer fundersam. Jag menar, här är det ju inte direkt något kysskt titta-djupt-in-i-ögonen-sex som beskrivs. Det är grafiskt, det är brutalt och det får mina kinder att anta en djupare färgton. Och det ska herrarna inte bara diskutera och nagelfara med sin redaktör utan dessutom med varandra...
Stefan Sauk gör en lysande uppläsning. Om jag till en början tyckte han hade en lite anonym röst så finner jag mig snart trollbunden. Med en proffsig exakthet låter han varje ord landa precis där det ska. Utan att göra det teatraliskt eller överspelat. Skickligt!
Du kan läsa ett smakprov här!
Betyg: ****
Antal skivor: 13
Förlag: Massolit