Dynastins arvinge

Dynastins arvinge av Conn Iggulden

Dynastins arvingeär den femte och avslutande delen i Conn Igguldens serie om Djingis Kahn och hans ättlingar. Djingis är sedan länge död och nu ska det enorma riket styras av hans ättlingar. Vilket inte är så lätt. Ingen av dem har Djingis karisma och hänsynslöshet och är därmed inte lika självklara som ledare för nationen. Allra minst den boklärde Kublai. Djingis sonson som växt upp i storstaden Karakorum där han uppfostrats och utbildats av och lärt sig tycka om jinnernas administration, klädstil och seder. Något som naturligtvis ses ner på av de betydligt brutalare mongolerna.

Nästan som ett skämt skickas Djingis ut av sin bror kahnen för att erövra nya länder åt mongolerna. För säkerhets skull få han med sig en av nationens främste generaler. Ingen tror ju på allvar att Kublai är vuxen uppgiften. Så fel de har. Kublai växer med uppgiften och alla studier har gett honom en analytisk hjärna som passar bra på slagfältet och får honom att tänka i nya banor, vilket förvirrar fienden.



Liksom de tidigare böckerna är det här i huvudsak en historia om krig. Men så spännande. Jag har gillat samtliga böcker i serien om Djingis och hans arvingar. Conn Iggulden skriver med ett driv och ett flyt som gör att sidorna flyter förbi. På bara ett par dagar har jag läst ut boken och suckar lite frustrerat över att det är slut.

Den här delen av vår historia var en vit fläck för mig innan jag öppnade del ett. Det enda jag egentligen visste om mongolerna var att Djingis Kahn var en grym erövrare som la under sig stora delar av Asien och nästan lyckades erövra Europa, samt att hans släkting (son trodde jag) Kublai kahn träffade Marco Polo (man har ju sett filmen på tv). Men nu vet jag och förstår så mycket mer. Inte bara om mongolerna själva utan också om dem som de erövrade. Spännande och lärorikt, en perfekt kombination!

Betyg: ****
Antal sidor: 458

Förlag: Albert Bonnier

Orginalets titel: Conqueror
Översättare: Leif Jacobsen